Som vanligt är jag personen med det mest tragiska sommarlovet i Sverige. Spenderar som mest kanske 10% av dygnet utanför sängen, och då är det ofta för att äta. Äta.
Jag tänker en hel del på förra sommaren då jag var ungefär lika isolerad men mycket hungrigare, trots att jag sa till alla att jag skulle bli frisk, ta tag i mitt liv och trodde på det själv. Nu är jag mätt och orkar inte ens låtsas att jag kan leva.
(När skolan börjar, ska jag börja försöka.)
Fan, det här makes no sense. Jag kan inte skriva nu, jag kan ju inte ens tänka klart.